Börsåret 2019 och portföljen

En hög sparkvot, bra utdelning och en lyckad affär gör att 2019 i det stora hela blev ett bra år för portföljen. Det har varit stort fokus på att öka portföljen genom egna medel för att få bättre momentum. Totalt har familjen i helhet (inkluderat barnbidrag) haft en sparkvot på 48%. 2019 gav därmed 283 600 friska kronor i portföljen. Direktavkastningen gav ytterligare 62 518,40 kr och tradingvinsten blev 51 903,65 kr vilket tillsammans ger ett månadssnitt på 9 535,17 kr.

Portföljen är nu uppdelad på 6 olika konton med ISK och KF. En huvudportfölj som framför allt är den jag aktivt jobbar med och mest ser som min egen och ungefär 75% av det totala värdet. Sedan kan man förenklat säga att alla i familjen har ett eget konto och sedan har vi vuxna varsitt pensionskonto där vi månadssparar långsiktigt. Sparkvoten som då snittat 23 633 kr per månad har grunden att barnen får hela sitt barnbidrag insatt, sedan pensionssparar vi 1000 kr vardera och övriga insättningar går framför allt till huvudkontot. Kanske inte helt fair än så länge men anledningen är att jag under framför allt våren hade en ambition att aktivt förvalta portföljen.

Jag har haft 8 aktier som gett direktavkastning. Nordea, Oriflame och Swedbank har samtliga gett mer än 10 000 kronor och tillsammans 57% av summan. Det kan vara värt att redan här nämna Oriflame som var ett case jag tidigt blev intresserad för och fick stort fokus i min portfölj. Kursen gick kraftigt neråt och enligt mitt tyckande fanns det stora chanser till återhämtning på sikt. Det gjorde att jag stadigt köpte allt eftersom kursen gick ner och från att varit ett ganska litet innehav resulterade i 17% av direktavkastningen.

När det gäller tradingvinster så blev här Oriflame portföljens vinnare i kronor. När kursen blivit kraftigt nedsatt blev aktien föremål för återköp av ägarfamiljen. Detta gav för mig en vinst på 71 228 kronor. Kanske lite flax men tror absolut att aktien till slut hade tagit sig dit på längre sikt. Fram till slutet av oktober uppgick tradingvinster till över 100 000 kr men med några surdegar på portföljer vid namn Nordea och Ratos. När Swedbanks kurs fortsatte att pressas ner gjorde jag bedömningen att uppsidan i Swedbank var betydligt högre än Nordea och Ratos och sålde därför dessa med förlust. Det gjorde att årets tradingvinst var halverad när november startade. Årets överraskning blev annars Star Vault som var lite av en chansning med 100 000 aktier men gav en vinst på 47% (4 200 kr).

Från november har jag löpande sålt innehav efter innehav och flyttat över till Swedbank. Kanske har jag hybris efter Oriflame men jag har följt tidningsartiklar, analyser och poddavsnitt om det och jag ser bara att det kan gå åt ett håll och det är uppåt. Över alla portföljer finns det nu bara Swedbank och två fonder kvar. Totalt 15 075 aktier i Swedbank där 500 är långsiktigt innehav och 75 är öronmärkta för ett inköp som skall ske i januari 2021. Resterande 14 500 aktier har ett GAV på 136,46. Jag tror att Swedbank kommer stå fast vid sin utdelningsnivå på 50% med tanke på att de precis sänkt från 75%. Det ger en direktavkastning på troligen runt 130 000 kronor per år så jag har tålamod att vänta med att sälja. 30% kursuppgång är min målsättning och beredd att vänta till 2022 med att sälja.

Satsningen på Swedbank gjorde att jag missade den fantastiska uppgången som blev under hösten på börsen. Men jag som många andra tror 2020 kommer att bli bankernas år. Det finns alltid en risk med aktier och vi får se om några år hur det gick. Det finns alltid de på börsen som kommer tjäna mer än mig. Men de som aldrig kommer tjäna mer är de som aldrig börjar spara. Börja spara!

Tillfälle att rotera mat

Redan i mitten av nästa vecka börjar resten av familjen gå på julledighet. Det som framför allt utmärker julledigheten för oss är att tempot sänks en del. Det finns mer tid för annat än vardagens bestyr i familjen som helhet och så äter vi fler måltider hemma tillsammans. Det är då ett utmärkt tillfälle att rotera mat som av olika anledningar inte alltid går åt i vardagen. Samt variera basvarorna mer och se till att vi äter olika sorters pasta, och ökat åtgången på havregryn till frukost. Rota längst bak i skåp och kylskåp för att se vad som gömmer sig.

Jag ser också till att laga mat på lite mer udda konserver som enbart är till för prepp, men som ni börjar närma sig bäst före datum. Det blir några ’Pork Goulasch’ och en ’Schweinefleisch im eigen Saft’ från Tyskland. Tonfiskröra till lunch och makrill på smörgåsen på kvällen. Några utflykter är också planerade då det blir frystorkat till lunch. Jag har redan de senaste dagarna inventerat de olika förråden och gjort bedömning på vad som vi behöver förbruka. Det har nu fått en egen plats i ett skåp vid köket. Vi har gjort en matlista med förslag på vad som skulle kunna lagas under de kommande veckorna.

Då barnens mamma jobbar i skolan har hon samma ledighet som dem. Det innebär att vi nästan har 3 veckor på oss att rotera runt det som av olika anledningar varit trögt att rotera. Med två barn i hushållet som växer upp så förändras vad de tycker är gott och inte. Ett av syftena med vår rotation blir därför också att fundera på vilka konserver och basvaror vi skall sluta att köpa och vilka som vi skall öka i antal. Under en period gick det åt sanslösa mängder vita bönor. Sedan bytte dottern mer eller mindre helt till kikärtor och nu har vi flera flak vita bönor i skåpet. Vi märker också att sonen äter mycket mer pasta när det blir gnocchi och inte fusilli. Då det oftast har samma pris och koktid blir det då naturligt att öka på förrådet av just gnocchi.

Ledighet blir också ett tillfälle att experimentera lite med nya rätter. Vi får se om det blir några spännande kreationer som blir en bas i utbudet. Exempelvis hemberedskapsgröt som ni kan läsa om tidigare här på bloggen. Idag blir det risoni-risotto på varma koppen kantarell och knaperstekt bacon till middag. Också en kombination jag kan rekommendera. Så utnyttja ledigheten inte bara att rotera mat utan att planera inför nästa års inköp.

Pröva den fysiska förmågan

Som prepper är det viktigt att regelbundet inventera både kunskaper och resurser. Detta gäller också den fysiska statusen. Insåg idag när solen kom fram att det var länge sedan jag gjorde en längre sammanhållen promenad. Egentligen inte sedan min resa till USA där jag gjorde 50 000 steg under min dag i Washington. Det finns många olika scenarion både till vardags och i kris som involverar att man behöver gå en längre sträcka. Kort sagt, det var dags att pröva promenadförmågan.

Tog på mig mina vanliga kläder och valde att lämna ryggsäcken hemma tillsammans med plånboken. Inget vatten eller mat eller andra backuplösningar som normalt finns i EDC’n. Köpte en bussbiljett i appen och åkte från Trollhättan till Vänersborg. Det finns en fantastiskt fin cykelväg utmed vattnet som är nästan exakt 15 km från resecentrum och hem. Det var några minusgrader i luften som skapade ett torrt och fint underlag.

Efter 10 kilometer passerar man shoppingcentret Överby. Kan erkänna att här kontrollerade jag alla mina fickor en extra gång efter eventuella kvarglömda pengar. Hade inte sagt nej till en dricka eller eventuellt något att äta, en Biltema-korv för 5 konor exempelvis. Men alla fickor var tomma, så det var bara att fortsätta de sista 5 kilometerna. Frukosten innan vandringen var två toast med marmelad och en kopp te, och det var inte riktigt lika bra tryck i benen nu den sista biten. Totalt höll jag dock god fart och var hemma igen efter 2,5 timme. En medelhastighet på 6 km i timmen. Jag stannar i princip aldrig när jag gör längre förflyttningar om det inte är för att äta eller dricka på kortare distanser.

Min stegräknare stod på strax över 20 000 steg när jag kom hem. Eftersom Fitbit ger små belöningar och utmärkelser skall jag nästa gång planera för 60 000 steg på en dag som är min nästa nivå. Får se om min kalender ger utrymme för det under december eller om det blir nästa månad. Förutom att dessa kontroller är bra träning ger det mig ett ökat självförtroende. Kunskapen om att jag kan förflytta mig längre sträckor till fots skapar fler val vid eventuella händelser. Jag kan välja om jag skall ta mig ifrån området eller hitta någon slags lösning på plats.

Om det var länge sedan du kontrollerade din fysiska förmåga, boka upp tid för det i din kalender. Har du inga bra utgångsvärden att utgå ifrån börja med 10 kilometer där du tar med dig dryck. Sedan kan du utifrån detta utvärdera och se var gränserna ligger för att det skall bli en utmaning. Gör detta minst två gånger om året och ta med dig kunskapen in i nästa kris.

Acceptera tidens flöde

De senaste månaderna har varit fullbokade för egen del. Jag kände inledningsvis att det skapade en del frustration hos mig. Kunde inte riktigt hålla uppe träningsvolymen och flera personliga projekt fick för stunden läggas åt sidan. Som att skriva på bloggen exempelvis. Men även att fortsätta med mitt minimalistprojekt att både städa upp och att sälja en hel del materiel. Att fortsätta vara aktiv på sociala medier och planera nya kurser och materiel.

Det har blivit många dagar borta från bostaden. Sovit på hotell, kursgårdar, vandrarhem och andra mer spartanska sovplatser. Det har också skapat utrymme för en del filosofiska funderingar på kvällarna ihop med kollegor som i stort befunnit sig i samma situation som mig. Till slut landande vi i någon slags acceptans av tidens flöde. När man jobbar med kursverksamhet över hela Sverige går det inte heller att kontrollera alla faktorer. Vissa av platserna vi kommit till har inte sett ut som vi tänkt oss. Gästföreläsare har blivit sjuka eller avbokat av andra skäl. Deltagare har inte alltid dykt upp eller det har saknats rum när det ibland dyker upp för många. Det enda man kan göra är att hantera det som går att göra i nutid, och försöka oroa sig mindre över att det inte alltid finns tid till att planera morgondagen på det sätt som man skulle vilja.

Tid och stress är ofta ord som kopplas ihop. Men egentligen är det väl inte att just tiden går som vi blir stressade över, utan vad vi hinner göra i form av planering och förberedelser. Det gäller att välja sina axiom. Jag har gradvis under hösten fått gå från att postulera ”jag är duktig på planering” till att landa i ”jag kan det här, jag har gjort det mängder av gånger”. Kanske låter simpelt men för mig var det en längre mental sträcka att hamna där. I princip all verksamhet i Sverige idag präglas av ’just in time’ och vi märker av detta på många av våra uppdragsgivare och underleverantör också. Det ger för mig en viss känsla av otrygghet. En känsla som jag känner att jag måste fortsätta arbeta med. Allting går inte att förbereda till den grad jag skulle vilja. Även om det för mig som ’prepper’ innebär att själva definitionen av trygghet är att säkerhet är förutsägbarhet. Men ibland måste man släppa kontrollen och acceptera tidens flöde.

Att kliva av ekorrhjulet vid 40

Det uppstod en diskussion på Twitter under veckan om FIRE vid 40. FIRE står för Financial Independence and Retiring Early och syftar på att kunna pensionera sig vid en tidigare ålder än dagens 65 år och kanske i stället bli pensionär vid 45-55 års ålder med samma inkomst som tidigare. Trådstartaren ifrågasatte varför någon skulle vilja sluta jobba vid så tidig ålder. Vad skulle man göra efter det liksom.

Jag tror jag och trådstartaren lägger olika förutfattade meningar i ordet pensionär. Jag misstänker att i hans värld är en pensionär en orkeslös person som sitter hemma och tittar på TV, umgås med väldigt få människor och dessutom saknar inkomsterna att ha en ordentlig fritid. Jag vet inte hur det ser ut bland era släktingar. I min släkt så reser de flesta som slutat jobba mer utomlands än vad jag gör, de har en fullbokad social kalender och är glada över den tid de faktiskt sitter hemma och får en chans att inte göra någonting. Motsatsen till att jobba är inte att vara sysslolös.

Beslutet jag tog att smyga in i FIRE redan i år var för att kunna göra mer med min tid. Att inte sitta fast vid ett jobb där jag inte kan styra min tid eller sysselsättning. Under 2019 så har min börsportfölj haft en genomsnittlig realiserad vinst på 16 157 kr per månad. Det är alltså riktig vinst. Inte baserat på prognoser eller kursutvecklingar. Pengar jag tagit hem genom försäljningar och direktavkastning.

Det har gjort att jag kunnat vara hemma mer. När jag skriver detta har jag faktiskt varit hemma 5 dagar i följd. Kunnat möta hösten genom långa promenader. Fortsätta mina minimalism-projekt hemma som troligen kommer hålla på en bit in i 2020. Men som kommer bli så bra när det är klart. Spenderat tid med mina barn. Lagat mat hemma flera gånger varje dag. Löptränat när det passar mig och inte när det råkar finnas tid över.

Imorgon skall jag iväg till Malmö två dagar och nästa vecka Södertälje tre dagar. Lagom långa jobbpass hemifrån och än så länge kul att resa runt i Sverige och se nya platser. Den känslan kommer säkert avta med tiden och allt eftersom min börsportfölj utvecklas ser jag fram emot när jag nått full FIRE och helt och hållet bestämmer vad jag vill göra. Baserat på vad som känns meningsfullt och roligt, snarare än vilka inkomster det ger. Bestämde denna veckan målet att vara hemma 200 dagar nästa år. Familjen är fortfarande lite skeptiska då det är en dramatisk förändring till exempelvis 2018 då jag var hemma cirka 60 dagar. Men som förutsättningarna ser ut nu kommer det att lyckas.

Målet med ”passiv inkomst” är inte att skapa ett passivt liv. Tvärt om.

Att hitta riktigt sköna känslor

Hösten är igång och med det också våra ledarskapsutbildningar som jag och Anette ’Svenssonprepper’ Staaf skall hålla under hösten. Vi höll en fortbildningskurs över två dagar i helgen och denna veckan blir det en grundkurs på tre dagar. Gemensamt för dessa kurser är att vi lyfter upp verktyg som fungerat bra i vårt eget ledarskap. Några teorier och verktyg har varit med under flera år nu och vissa är nya. När vi tog steget att bli instruktörer fick vi chansen att under två weekends få delar av NLP Business Practitioner. NLP är en ganska kontroversiell teknik och många av övningarna är under svenska förhållandena svåra att genomföra i grupper. Svenskar är generellt helt enkelt lite mer reserverade. Det var också min första upplevelse att det gav ett ganska stort motstånd i min egen inställning till hur utbildningar borde gå till.

När jag hunnit smälta känslorna efter denna utbildning började jag faktiskt att prova några av teknikerna. Lite motvilligt började jag inse att en del av dem i rätt förhållanden fungerade bra. Jag tog därför ett beslut att pröva att börja om med en lite mer välvillig inställning. Fick ett erbjudande att pröva Nextory och där hittade jag ’The Ultimate Introduction to NLP by Richard Bandler’. Där får man träda in i rollen som deltagaren Joe när han går på en dagskurs med NLP. Man får här återgivet sig en del av modellerna jag fick testa på min kurs. Jag fick genom detta på sätt och vis också en chans att pröva om inlärning på några av dem och vissa tycker jag nu är riktigt bra.

Ett exempel på detta är att medvetet leta upp 5 bra händelser i livet och försöka mentalt återskapa så många detaljer som möjligt i dem. Det skall vara ögonblick där du kände en oerhört stark positiv känsla som när du tänker på det så börjar du le för dig själv automatiskt. Du förankrar sedan dessa händelser och känslor i något som enkelt gör att du kan hitta ett leende även om du råkat hamna i en situation där livet känns för jävligt. Hur du (för)ankrar detta är olika för olika människor. På min kurs rekommenderas det att ankra minnena i olika kroppsdelar man kom åt med handen, exempelvis att lägga handen på knät och trycka lite lätt. Jag är mer visuell i mina kognitiva förmågor och fungerar bäst med en slags mental visuell mindmap/panorama. I denna bild har jag enstaka visuella minnen som sedan binder ihop en hel upplevelse med känslor, ljud och bildminnen. De är ganska personliga men jag gjorde några snabba google-sökningar och satte ihop en illustration över hur min minneskarta över 5 riktigt sköna känslor ser ut.

Jag har valt minnen som representerar olika känslor. Om jag sedan hamnar i olika situationer där jag känner mig frustrerad, överväldigad, otillräcklig eller bara trött och nedstämd kan jag leta upp en positiv känsla för att kontra detta. Det är effektivt. Men det kräver också att man prövar några gånger. Att hitta riktigt sköna känslor och ha dem lätt tillgängliga är ett bra verktyg. Som de flesta av NLP’s verktyg kräver det att man jobbar med dem i rätt sinnesstämning och att de inte känns påtvingade. Denna teknik kommer nog därför inte komma som ett stående innehåll i mina kurser men som en positiv extramodul när stämningen i gruppen känns rätt. Jag känner att det fungerar för mig, och när jag känner det så kommer det hos mig alltid en lust att dela med mig. Så leta upp ett positivt minne, tänk igenom så många detaljer som möjligt och pröva senare i veckan att komma tillbaka till det och se hur det känns. Chansen är att det funkar för dig också.

Passerade tomater som krisförråd

För några avsnitt sedan i podden Hemberedskap (www.hemberedskap.se) så fick jag och min co-host Anette Staaf (www.svenssonprepper.se) utmaningen att pröva att enbart leva på tomatkonserver. Bakgrunden är att jag ofta på mina föreläsningar om hemberedskap brukar förespråka detta. Tomatkonserver innehåller mestadels vatten. De utgör därför ett utmärkt förråd av extra vätska. Faktiskt 92-97% vatten beroende på märke. Och vatten är det grundbehov som vi många gånger har svårt att lösa i en kris. I ett längre strömavbrott så slutar vattnet att fungera för de flesta. Strömavbrott innebär också att affärerna måste hålla stängt.

Eftersom behovet av vatten blir akut och livsavgörande efter 3 dygn, tog vi beslutet att köra denna utmaning i 6 dygn. Under 6 dygn skulle vi bara leva på tomatkonserver, ingen annan dryck och ingen mat överhuvudtaget. Vi provade lite olika varianter och valde ut Freshona passerade tomater från Lidl. De kostar 5.40:- och är på 500 gram. Har en officiell hållbarhet på 2 år men går givetvis att dricka mycket längre än så. Men som med alla bra varor man har för kriser så skall de roteras. Det innebär att du använder dem i din vanliga matlagning och köper nya efter behov. I min familj gör vi ganska mycket köttfärssås och grytor där det används så rotationen för oss är inga som helst problem. Jag fyllde upp några petflaskor för att också kunna ta med mig och dricka på jobbet.

Ett paket Freshona passerade tomater innehåller 4.3 gram socker, 1.2 gram protein, 0.5 gram salt, 0.1 gram fett och utöver detta alltså ungefär 0,94 dl vatten per 100 gram. När jag gjorde utmaningen så drack jag 5 stycken 500 grams paket varje dag vilket gjorde att jag fick i mig 107 gram kolhydrater och 2,3 liter vätska. Grundbehovet för vatten är 30 ml per kroppskilo vilket gjorde att det var tillräckligt för mig. Mängden kolhydrater är på gränsen för att hålla igång normal fettförbränning i kroppen vilket man brukar anse ligga på 125 gram. Under hela utmaningen dokumenterade vi våra upplevelser med dagliga uppdateringar på YouTube. Sök efter Hemberedskap på YouTube och klicka på vår logotyp.

Vi pratar också om våra upplevelser och drar lite slutsatser i avsnitt 24 av podcasten Hemberedskap – ”Passerade tomater är det enklaste”. Så lyssna på det avsnittet och hör varför vi tycker att du skall köpa hem fler tomatkonserver.

Sluta med en dålig vana

Jag har fått den fantastiska möjligheten att under hösten hålla ledarskapsutbildningar både i Göteborg och Stockholm. Otroligt kul för det innebär att jag får möjligheten att föreläsa och dela med mig till andra om några av de guldklimpar bland ledarskap som har hjälpt mig att utvecklas som människa. Det kommer vara ett brett spektrum med Stephen & Sean Covey,  Simon Sinek, Tony Robbins mfl. Samt lite olika modeller inom modernt ledarskap som vi kommer att jobba med på kurserna. 

Som uppladdning inför detta har jag börjat lyssna på Framgångspodden där Alexander Pärleros intervjuar ett brett spektrum av svenska ledare. Det som är kul med just denna podd är att det är både företagare och entreprenörer men även mer ideellt inriktade ledare samt forskare som pratar om sina bästa tips. Något som verkligen fått mig att få en nytändning inom träning är det avsnitt med Anders Hansen som pratar om alla positiva saker som finns med att träna. Inte bara de fysiska aspekterna och det som är sedan länge känt inom stresshantering men också att faktiskt hjärnan utvecklas och förnyas. Man faktiskt blir smartare av att träna regelbundet. Och vem vill inte bli friskare, yngre och smartare. Och dessutom snyggare även om inte det påverkar just hälsan.

En av sakerna som Tony Robbins tar upp som ett startskott i att börja förändra sitt liv på riktigt är en till synes enkel sak men kraftfull. Sluta med en dålig vana och börja med en bra vana. Det behöver inte ens vara jättestora förändringar utan just att man startar någonstans. Mitt senaste uppdrag där jag satt på kontor under ett år gjorde att jag både ökade i vikt och tappade kondition och styrka. Det kräver en förändring och nya vanor.

Efter att ha blivit inspirerad från Framgångspodden både när det gäller träning och rutiner har jag därför tagit följande beslut. Jag ska sluta med den dåliga vanan att välja lunchbuffé när jag äter ute, då jag vet att jag har en tendens att äta för mycket av god mat. Under de kommande 100 dagarna skall jag börja med den goda morgonrutinen att röra mig fysiskt under minst 30 minuter för att starta varje ny dag. Något som har enorma positiva hälsoeffekter enligt den senaste forskningen.

Skriv en snabb lista med saker som du tycker är dåliga vanor hos dig just nu. Välj en av dem som du vill stryka. Fundera sedan ut vilken god vana som skulle kunna motverka den dåliga vanan du just strukit på listan. Skriv ner den på ett papper och bestäm sedan en period där du kommer genomför denna nya vana minst 36 gånger. Gör detta redan idag!

Tryggheten i att vara förberedd

I tisdags var jag på Liseberg med familjen. Liseberg är ökänt för sina köer och vi försökte att hitta en lagom udda dag, lagom bort från löning och när SMHI lovade lite sämre väder fast inte hällregn. I min värld behöver mycket planeras. Alltså jag tycker det, inte nödvändigtvis att övriga världen kräver det. Vi köpte åkpass online innan resan, då ingår 4 expresspass per armband vilket gav 12 stycken. Jag åker aldrig något själv.  Dottern fick 4 av dem, lillebror fick 3 stycken och deras mamma 5 för båda ville ha med henne på några av sina åkturer. På Liseberg måste man välja attraktion och tidpunkt för när man vill gå före i kön. Dottern kunde tänka sig åka en gång med lillebror men sedan åkte hon mest häftigare grejer. Det kräver en del pusslande.

Tidschema lades upp när vi behövde åka hemifrån. Packa väskan med regnkläder, powerbanks och annat bra att ha. Bok och poddspelare för mig för stunder de åkte tillsammans och jag fick egentid. Sedan förberedde vi frukost hemma, och ytterligare ett mål att ta med. Jag och dottern lunchade på ett ställe, lillebror och mamma på ett annat. Gemensam sista måltid på dagen. Återsamlingsplatser med tidpunkter över dagen då dottern mestadels sprang runt utan mobil. Planering av vad som gick att hinna åka i mellan expresspassen. Schema för när vi föräldrar skulle ha respektive barn.

När jag gick ensam noterade jag många familjer som gick runt och såg något förvirrade ut. Var resten av familjen var, vad som skulle åkas. Vända vid en attraktion vid för lång kö och gå åt ett annat håll. När jag och dottern lunchar utbrister hon; ”Vad tryggt det är att vara förberedd”. Hon berättar vad hon hört i köerna om ungdomar som inte ätit frukost, och inte har några planer för lunch men att hungern går nog snart över. En grupp som missat tiden för ett av sina expresspass då de planerat helt galet. Folk som ringer varandra och undrar ”var är du?”. Hon konstaterar att det är rätt skönt ändå att vi båda är blåa (DISC systemet – analyserande personligheter) som kan förbereda resan så bra.

”Säkerhet är förutsägbarhet” sa Jan Jörnmark en gång på en stängd föreläsning för Samhällskydd och Beredskap i Göteborg. Det har fastnat hos mig. Det gäller inte bara krissituationer utan livet i allmänhet. Harry Sepp berättade för mig en kväll när vi var på kurs att han hade en större vision för sina grundbehov. Att kursdeltagarna inte bara skulle tänka kris. Utan tänka på grundbehoven genom hela livet och lite extra vid exempelvis utlandsresor. Behovet av att känna trygghet är inget specifikt för kriser. Trygghet är ett grundbehov. I alla livets skeden. Det gör mig glad när min familj känner att våra förberedelser ger dem just det. Tryggheten i att vara förberedd.

Tre månader utan anställning

Nu har det gått tre månader sedan jag klev ur mitt kontor på Volvo. Gav upp ett stillasittande och upprepande arbete med tre timmars pendling varje dag. Tog chansen att under maj månad tillbringa en tid i New York, Washington och Philadelphia samt en långweekend i skogarna i Bohuslän. Träffade många intressanta människor och såg fantastiska byggnader. Blev fast i min övertygelse att bygga ett liv där jag får mer tid över till att göra resor som denna, och i november åker jag på ett uppdrag till Riga och hoppas få samma fantastiska upplevelse där. Nästa år ligger ytterligare 4-5 länder just nu på planeringsstadiet i mina anteckningsböcker.

Jag har genom åren gått ett antal utbildningar och jobbat med olika uppdragsgivare främst inom offentlig verksamhet men även mot en del företag. Erfarenheten är att det kommer löpande uppdrag av projektkaraktär, vikariat och nya möjligheter som ger inkomster för den som inte är fast på ett traditionellt arbete med fasta kontorstider. Jag har ett eget företag som vissa uppdrag går genom men många uppdragsgivare vill själva sköta arbetsgivardelen och det är faktiskt ganska bekvämt att slippa tänka på den biten också. I grunden finns numera min börsportfölj som för närvarande kommit upp i en direktavkastning motsvarande 5000 kr netto varje månad vilket ger en god grundtrygghet. Utan den hade jag inte vågat satsa fullt ut på detta nya liv och jag är otroligt tacksam för den inspiration och hjälp jag fått med detta under det senaste året. Har också en fantastisk familj som vant sig vid att ha en pappa som inte riktigt är som alla andra. Att ha en till inkomst i familjen som faktiskt täcker alla fasta kostnader vi har är givetvis även det en otrolig grundtrygghet.

Mångsysslare, säger min pappa när vi pratar om saken, det kallade vi folk som inte lyckades få en fast anställning. Ja det är svårt det där med titlar och att förklara vad som kanske är en något svårförklarad affärsidé. Konsult inom försvar och säkerhet, är en titel som jag för närvarande använder efter en längre diskussion med min parhäst Anette Staaf (alltså det är ändå ett konstigt uttryck – parhäst, men verkar vara kotym i branschen 🙂 ) då jag löpande gör timmar för Försvarsmakten och uppdrag för Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap genom Civilförsvarsförbundet men även timmar för Skydd & Säkerhet på kommunen. Även kommit igång med en del projektuppdrag löpande som jag kan debitera från det egna företaget. Skönt att få in lite likviditet där för att kunna täcka diverse inköp som exempelvis kontorsmateriel (varför har jag inte använt Pilot Frixion förrän nu, rekommenderas!).

Gör även en del ”jobb” som inte ger några direkta inkomster och det här är det ibland väldigt svårt att få vanliga karriärmänniskor att förstå. Som vår podcast Hemberedskap över en kopp te som visserligen har sina utgifter täckta men inte betalar ett smack i timpeng just nu. Men det är skitkul! Det är likaså att vara aktiv på sociala medier och denna blogg för att både ge och få kunskap. Att ta långa promenader och lyssna på andra podcasts, gå på gymmet, vara ute och fotografera och bara sitta still på balkongen och dricka te vid klockan 15 då man vet att många andra börjat snegla på klockan på kontoret och undrar hur tidigt man vågar smita hem.

Hur har det då gått hittills dessa tre månader utan en fast anställning? Helt över förväntan och det känns jäkligt bra. Kommer debitera timmar för olika uppdrag under juli månad som kommer ge mig den näst högsta månadsinkomsten jag någonsin haft. Toppas endast av ett utlandsuppdrag jag hade för Försvarsmakten 2016. För det här med pengar har en tendens att lösa sig även när man får göra roliga och intressanta saker. Och för en rastlös och kunskapshungrig själ känns det bara bra att veta att om 4 veckor så är uppdraget över och jag kommer göra helt andra grejer, på en helt annan plats. Jag hoppas att du som läser detta har ett kul och givande jobb som du trivs på. Men om du inte har det – tänk om för det är aldrig försent och det finns många andra sätt att leva sitt liv på!