Att hantera känslorna inför en samhällsstörning

Det ser ut som spridningen av CoVid-19 nu ökar på ett sätt som inledningsvis inte förväntades. Snabbare och till flera länder med dödsfall över en större geografisk yta. Än så länge har den vanliga influensan drabbat fler personer och med fler dödsfall som resultat. Men det finns en potential i ”Corona” som oroar. Detta får många medborgare att vidta åtgärder. Flera nyheter och bilder kommer från Italien där hyllorna i affären gapar tomma. Det kommer även rapporter från olika hamnar att eftersom färre skepp lämnar Kina-området så drabbar det också andra handelsvägar mellan oss och Kina. Det råder dessutom en brist på containrar just nu som efter de tömts på kinesiska varor brukar skickas tillbaka igen fyllda med varor från Europa.

För oss som familj har barnen kommit hem med frågor från skolan då det diskuteras även där. Vad händer om skolan stänger, och flera arbetsplatser stänger, om matvaruaffären stänger. Under söndagsmiddagen lyfte jag ämnet och vi hade en lång diskussion om vad vi såg för konsekvenser och vilka åtgärder vi borde göra direkt. Att barnen skulle äta både frukost och lunch hemma var något de såg som problematiskt. Att arbetsplatser stänger var kanske något vi vuxna såg som mer problematiskt med de följdeffekter det får på exempelvis konsumtionsvaror. Vår dotter har precis varit sjuk några dagar i februari och vi diskuterade hur hon uppfattade att man hamnade efter i skolan vid längre frånvaro. Då mycket av arbetet sker via Google Drive och hon har väldigt bra betyg såg hon inte det som problematiskt alls. Grabben får vi köra lite egna lektioner med då hans klass inte har digitaliserats i samma utsträckning.

Efter en sådan här diskussion tycker jag det är viktigt att man gör något praktiskt så alla känner att det har blivit någon slags slutsats i diskussionen. Vi inventerade frysen och den allmänna delen av skafferiet och skrev en inköpslista. Mycket av den mat vi har hemma för störningar exempelvis i elförsörjningen är lite tråkigare och med bättre hållbarhet än i det normala livet. Sedan åkte jag iväg och köpte så mycket som vi trodde vi skulle få plats med av sådant som vi tror kommer gå åt extra mycket om alla är hemma.

Under kvällen när barnen lagt sig analyserade vi familjeekonomin och konstaterade att CoVid-19 vid ett större utbrott kommer drabba oss lite extra. Detta då jag som konsult har många uppdrag som är beroende av att företag och transporter fortsätter med sin normala verksamhet. Samtidigt så har vi mycket låga fasta kostnader i vårt hushåll. Vi diskuterade också lite lösningar ifall bara vissa familjemedlemmar blir misstänkt sjuka och behöver hanteras under karantänliknande förhållanden hemma.

Att acceptera och hantera känslorna i familjen inför en möjlig samhällsstörning är konstruktivt och dämpar oron. Framför allt om man har barn. Att säga ”att det löser sig nog” eller ”media bara överdriver” kan öka oron. För vid en större risk går det inte att skydda sig mot rapporteringen. Och har man barn i skolan kommer de att diskutera det där, både med andra elever och lärare. Så oavsett vad du personligen tror om det kommer bli en pandemi eller inte, hantera känslorna på ett konstruktivt sätt med din familj och omgivning.

Trygghet och kaos

För många är trygghet högt prioriterat. För mig som träffar och föreläser för många som är intresserade av hemberedskap så är det en central fråga. Trygghet att ha gjort rätt förberedelser både i inköp av mat och utrustning. Trygghet att ha skaffat sig rätt kunskaper som första hjälpen, praktisk hemberedskap och överlevnadskunskaper. Att planera och tänka igenom alternativ för att möta samhällets alla kriser, både de stora som drabbar många och de personliga.

Även inom de mentala förberedelserna så pratar vi mycket om tryggheten i bra självkännedom, både gott självförtroende och självkänsla. Att anamma de gamla stoikernas tankesätt med att tänka igenom, eller simulera som jag själv använder, olika scenarion och tänka igenom våra handlingsalternativ. Bygga mental styrka.

Så för bästa trygghet borde vi kalkylera alla risker och sedan ta de åtgärder som krävs för att undvika dem, tryggaste jobbet och en lågmäld fritid? Men som du kanske vet skulle vi aldrig klara av det livet. Vi är nämligen neurologiskt utvecklade för att tempoväxla mellan trygghet och kaos. Eftersom status quo förr i tiden var det som gav en garanterad död. Utvecklades vi inte, skaffade ny kunskap och vidgade våra vyer överlevde vi inte vintern eller konkurrensen från andra.

Detta tar vi med oss idag även som moderna människor. Det är nämligen en skillnad mellan att känna sig trygg nog mentalt och kunskapsmässigt för att klara av och överleva livet, och att leva i en så trygg vardag att vi får lust att ta livet av oss. Så få inte ångest över att livet inte är 100% tryggt, det är det inte för någon och det är inte heller bra för dig. Ge dig ut i kaoset och öka din resiliens genom att uppleva saker som får dig att bli bättre förberedd för livet. Återvänd sedan hem till tryggheten igenom och fortsätt att öka din hemberedskap på ett sunt sätt.

Livet blir som bäst när vi får båda delar av trygghet och kaos.

Vem vill du vara när katastrofen kommer?

”Istället för att ställa frågan: ’Hur gör jag för att överleva när katastrofen kommer’ tror jag det är bättre att ställa frågan: ’Vem vill jag vara när katastrofen kommer’”(En bok för alla – 2019). Detta står skrivet av Herman Geijer i boken ”Vad håller ni på med”. Jag har precis läst texten när jag träffar Herman i Göteborg. Jag frågar honom när vi är på väg att skiljas; vad är nästa grej nu då, vad skall du prata om? Han stannar till och ler mot mig och säger; samma vanliga, det kommer vi behöva prata om länge till.

Jag funderar på detta på vägen hem och konstaterar att han har rätt. Vi som pratat om hemberedskap nu i flera år känner nog ofta att vi måste gå vidare och börja prata om andra vinklar. Komma bort från de där grunderna som väl alla vet vid det här laget, och börja gå djupare i resonemangen. Men det är just grejen att de flesta inte alls har tagit till sig grunderna i hemberedskap. Trots kampanjer från myndigheterna, broschyren utskickad till alla hushåll i Sverige, nedsläckt land på SVT och flera års krisberedskapsveckor. Vi måste fortsätta prata grunderna med de vi träffar.

Samtidigt måste vi också fortsätta utveckla oss själva och gå framåt i livet. Fundera ordentligt på vad det är vi kämpar för att behålla när katastrofen kommer. Våga leva livet ordentligt både för oss själva och tillsammans med våra nära och kära. Hemberedskap kan aldrig handla om att hålla andan och vänta på katastrofen. Utan istället planera för livet och ha med oss frågan, vem vill vi vara när katastrofen kommer?

Börsåret 2019 och portföljen

En hög sparkvot, bra utdelning och en lyckad affär gör att 2019 i det stora hela blev ett bra år för portföljen. Det har varit stort fokus på att öka portföljen genom egna medel för att få bättre momentum. Totalt har familjen i helhet (inkluderat barnbidrag) haft en sparkvot på 48%. 2019 gav därmed 283 600 friska kronor i portföljen. Direktavkastningen gav ytterligare 62 518,40 kr och tradingvinsten blev 51 903,65 kr vilket tillsammans ger ett månadssnitt på 9 535,17 kr.

Portföljen är nu uppdelad på 6 olika konton med ISK och KF. En huvudportfölj som framför allt är den jag aktivt jobbar med och mest ser som min egen och ungefär 75% av det totala värdet. Sedan kan man förenklat säga att alla i familjen har ett eget konto och sedan har vi vuxna varsitt pensionskonto där vi månadssparar långsiktigt. Sparkvoten som då snittat 23 633 kr per månad har grunden att barnen får hela sitt barnbidrag insatt, sedan pensionssparar vi 1000 kr vardera och övriga insättningar går framför allt till huvudkontot. Kanske inte helt fair än så länge men anledningen är att jag under framför allt våren hade en ambition att aktivt förvalta portföljen.

Jag har haft 8 aktier som gett direktavkastning. Nordea, Oriflame och Swedbank har samtliga gett mer än 10 000 kronor och tillsammans 57% av summan. Det kan vara värt att redan här nämna Oriflame som var ett case jag tidigt blev intresserad för och fick stort fokus i min portfölj. Kursen gick kraftigt neråt och enligt mitt tyckande fanns det stora chanser till återhämtning på sikt. Det gjorde att jag stadigt köpte allt eftersom kursen gick ner och från att varit ett ganska litet innehav resulterade i 17% av direktavkastningen.

När det gäller tradingvinster så blev här Oriflame portföljens vinnare i kronor. När kursen blivit kraftigt nedsatt blev aktien föremål för återköp av ägarfamiljen. Detta gav för mig en vinst på 71 228 kronor. Kanske lite flax men tror absolut att aktien till slut hade tagit sig dit på längre sikt. Fram till slutet av oktober uppgick tradingvinster till över 100 000 kr men med några surdegar på portföljer vid namn Nordea och Ratos. När Swedbanks kurs fortsatte att pressas ner gjorde jag bedömningen att uppsidan i Swedbank var betydligt högre än Nordea och Ratos och sålde därför dessa med förlust. Det gjorde att årets tradingvinst var halverad när november startade. Årets överraskning blev annars Star Vault som var lite av en chansning med 100 000 aktier men gav en vinst på 47% (4 200 kr).

Från november har jag löpande sålt innehav efter innehav och flyttat över till Swedbank. Kanske har jag hybris efter Oriflame men jag har följt tidningsartiklar, analyser och poddavsnitt om det och jag ser bara att det kan gå åt ett håll och det är uppåt. Över alla portföljer finns det nu bara Swedbank och två fonder kvar. Totalt 15 075 aktier i Swedbank där 500 är långsiktigt innehav och 75 är öronmärkta för ett inköp som skall ske i januari 2021. Resterande 14 500 aktier har ett GAV på 136,46. Jag tror att Swedbank kommer stå fast vid sin utdelningsnivå på 50% med tanke på att de precis sänkt från 75%. Det ger en direktavkastning på troligen runt 130 000 kronor per år så jag har tålamod att vänta med att sälja. 30% kursuppgång är min målsättning och beredd att vänta till 2022 med att sälja.

Satsningen på Swedbank gjorde att jag missade den fantastiska uppgången som blev under hösten på börsen. Men jag som många andra tror 2020 kommer att bli bankernas år. Det finns alltid en risk med aktier och vi får se om några år hur det gick. Det finns alltid de på börsen som kommer tjäna mer än mig. Men de som aldrig kommer tjäna mer är de som aldrig börjar spara. Börja spara!

Tillfälle att rotera mat

Redan i mitten av nästa vecka börjar resten av familjen gå på julledighet. Det som framför allt utmärker julledigheten för oss är att tempot sänks en del. Det finns mer tid för annat än vardagens bestyr i familjen som helhet och så äter vi fler måltider hemma tillsammans. Det är då ett utmärkt tillfälle att rotera mat som av olika anledningar inte alltid går åt i vardagen. Samt variera basvarorna mer och se till att vi äter olika sorters pasta, och ökat åtgången på havregryn till frukost. Rota längst bak i skåp och kylskåp för att se vad som gömmer sig.

Jag ser också till att laga mat på lite mer udda konserver som enbart är till för prepp, men som ni börjar närma sig bäst före datum. Det blir några ’Pork Goulasch’ och en ’Schweinefleisch im eigen Saft’ från Tyskland. Tonfiskröra till lunch och makrill på smörgåsen på kvällen. Några utflykter är också planerade då det blir frystorkat till lunch. Jag har redan de senaste dagarna inventerat de olika förråden och gjort bedömning på vad som vi behöver förbruka. Det har nu fått en egen plats i ett skåp vid köket. Vi har gjort en matlista med förslag på vad som skulle kunna lagas under de kommande veckorna.

Då barnens mamma jobbar i skolan har hon samma ledighet som dem. Det innebär att vi nästan har 3 veckor på oss att rotera runt det som av olika anledningar varit trögt att rotera. Med två barn i hushållet som växer upp så förändras vad de tycker är gott och inte. Ett av syftena med vår rotation blir därför också att fundera på vilka konserver och basvaror vi skall sluta att köpa och vilka som vi skall öka i antal. Under en period gick det åt sanslösa mängder vita bönor. Sedan bytte dottern mer eller mindre helt till kikärtor och nu har vi flera flak vita bönor i skåpet. Vi märker också att sonen äter mycket mer pasta när det blir gnocchi och inte fusilli. Då det oftast har samma pris och koktid blir det då naturligt att öka på förrådet av just gnocchi.

Ledighet blir också ett tillfälle att experimentera lite med nya rätter. Vi får se om det blir några spännande kreationer som blir en bas i utbudet. Exempelvis hemberedskapsgröt som ni kan läsa om tidigare här på bloggen. Idag blir det risoni-risotto på varma koppen kantarell och knaperstekt bacon till middag. Också en kombination jag kan rekommendera. Så utnyttja ledigheten inte bara att rotera mat utan att planera inför nästa års inköp.

Pröva den fysiska förmågan

Som prepper är det viktigt att regelbundet inventera både kunskaper och resurser. Detta gäller också den fysiska statusen. Insåg idag när solen kom fram att det var länge sedan jag gjorde en längre sammanhållen promenad. Egentligen inte sedan min resa till USA där jag gjorde 50 000 steg under min dag i Washington. Det finns många olika scenarion både till vardags och i kris som involverar att man behöver gå en längre sträcka. Kort sagt, det var dags att pröva promenadförmågan.

Tog på mig mina vanliga kläder och valde att lämna ryggsäcken hemma tillsammans med plånboken. Inget vatten eller mat eller andra backuplösningar som normalt finns i EDC’n. Köpte en bussbiljett i appen och åkte från Trollhättan till Vänersborg. Det finns en fantastiskt fin cykelväg utmed vattnet som är nästan exakt 15 km från resecentrum och hem. Det var några minusgrader i luften som skapade ett torrt och fint underlag.

Efter 10 kilometer passerar man shoppingcentret Överby. Kan erkänna att här kontrollerade jag alla mina fickor en extra gång efter eventuella kvarglömda pengar. Hade inte sagt nej till en dricka eller eventuellt något att äta, en Biltema-korv för 5 konor exempelvis. Men alla fickor var tomma, så det var bara att fortsätta de sista 5 kilometerna. Frukosten innan vandringen var två toast med marmelad och en kopp te, och det var inte riktigt lika bra tryck i benen nu den sista biten. Totalt höll jag dock god fart och var hemma igen efter 2,5 timme. En medelhastighet på 6 km i timmen. Jag stannar i princip aldrig när jag gör längre förflyttningar om det inte är för att äta eller dricka på kortare distanser.

Min stegräknare stod på strax över 20 000 steg när jag kom hem. Eftersom Fitbit ger små belöningar och utmärkelser skall jag nästa gång planera för 60 000 steg på en dag som är min nästa nivå. Får se om min kalender ger utrymme för det under december eller om det blir nästa månad. Förutom att dessa kontroller är bra träning ger det mig ett ökat självförtroende. Kunskapen om att jag kan förflytta mig längre sträckor till fots skapar fler val vid eventuella händelser. Jag kan välja om jag skall ta mig ifrån området eller hitta någon slags lösning på plats.

Om det var länge sedan du kontrollerade din fysiska förmåga, boka upp tid för det i din kalender. Har du inga bra utgångsvärden att utgå ifrån börja med 10 kilometer där du tar med dig dryck. Sedan kan du utifrån detta utvärdera och se var gränserna ligger för att det skall bli en utmaning. Gör detta minst två gånger om året och ta med dig kunskapen in i nästa kris.

Acceptera tidens flöde

De senaste månaderna har varit fullbokade för egen del. Jag kände inledningsvis att det skapade en del frustration hos mig. Kunde inte riktigt hålla uppe träningsvolymen och flera personliga projekt fick för stunden läggas åt sidan. Som att skriva på bloggen exempelvis. Men även att fortsätta med mitt minimalistprojekt att både städa upp och att sälja en hel del materiel. Att fortsätta vara aktiv på sociala medier och planera nya kurser och materiel.

Det har blivit många dagar borta från bostaden. Sovit på hotell, kursgårdar, vandrarhem och andra mer spartanska sovplatser. Det har också skapat utrymme för en del filosofiska funderingar på kvällarna ihop med kollegor som i stort befunnit sig i samma situation som mig. Till slut landande vi i någon slags acceptans av tidens flöde. När man jobbar med kursverksamhet över hela Sverige går det inte heller att kontrollera alla faktorer. Vissa av platserna vi kommit till har inte sett ut som vi tänkt oss. Gästföreläsare har blivit sjuka eller avbokat av andra skäl. Deltagare har inte alltid dykt upp eller det har saknats rum när det ibland dyker upp för många. Det enda man kan göra är att hantera det som går att göra i nutid, och försöka oroa sig mindre över att det inte alltid finns tid till att planera morgondagen på det sätt som man skulle vilja.

Tid och stress är ofta ord som kopplas ihop. Men egentligen är det väl inte att just tiden går som vi blir stressade över, utan vad vi hinner göra i form av planering och förberedelser. Det gäller att välja sina axiom. Jag har gradvis under hösten fått gå från att postulera ”jag är duktig på planering” till att landa i ”jag kan det här, jag har gjort det mängder av gånger”. Kanske låter simpelt men för mig var det en längre mental sträcka att hamna där. I princip all verksamhet i Sverige idag präglas av ’just in time’ och vi märker av detta på många av våra uppdragsgivare och underleverantör också. Det ger för mig en viss känsla av otrygghet. En känsla som jag känner att jag måste fortsätta arbeta med. Allting går inte att förbereda till den grad jag skulle vilja. Även om det för mig som ’prepper’ innebär att själva definitionen av trygghet är att säkerhet är förutsägbarhet. Men ibland måste man släppa kontrollen och acceptera tidens flöde.

Att kliva av ekorrhjulet vid 40

Det uppstod en diskussion på Twitter under veckan om FIRE vid 40. FIRE står för Financial Independence and Retiring Early och syftar på att kunna pensionera sig vid en tidigare ålder än dagens 65 år och kanske i stället bli pensionär vid 45-55 års ålder med samma inkomst som tidigare. Trådstartaren ifrågasatte varför någon skulle vilja sluta jobba vid så tidig ålder. Vad skulle man göra efter det liksom.

Jag tror jag och trådstartaren lägger olika förutfattade meningar i ordet pensionär. Jag misstänker att i hans värld är en pensionär en orkeslös person som sitter hemma och tittar på TV, umgås med väldigt få människor och dessutom saknar inkomsterna att ha en ordentlig fritid. Jag vet inte hur det ser ut bland era släktingar. I min släkt så reser de flesta som slutat jobba mer utomlands än vad jag gör, de har en fullbokad social kalender och är glada över den tid de faktiskt sitter hemma och får en chans att inte göra någonting. Motsatsen till att jobba är inte att vara sysslolös.

Beslutet jag tog att smyga in i FIRE redan i år var för att kunna göra mer med min tid. Att inte sitta fast vid ett jobb där jag inte kan styra min tid eller sysselsättning. Under 2019 så har min börsportfölj haft en genomsnittlig realiserad vinst på 16 157 kr per månad. Det är alltså riktig vinst. Inte baserat på prognoser eller kursutvecklingar. Pengar jag tagit hem genom försäljningar och direktavkastning.

Det har gjort att jag kunnat vara hemma mer. När jag skriver detta har jag faktiskt varit hemma 5 dagar i följd. Kunnat möta hösten genom långa promenader. Fortsätta mina minimalism-projekt hemma som troligen kommer hålla på en bit in i 2020. Men som kommer bli så bra när det är klart. Spenderat tid med mina barn. Lagat mat hemma flera gånger varje dag. Löptränat när det passar mig och inte när det råkar finnas tid över.

Imorgon skall jag iväg till Malmö två dagar och nästa vecka Södertälje tre dagar. Lagom långa jobbpass hemifrån och än så länge kul att resa runt i Sverige och se nya platser. Den känslan kommer säkert avta med tiden och allt eftersom min börsportfölj utvecklas ser jag fram emot när jag nått full FIRE och helt och hållet bestämmer vad jag vill göra. Baserat på vad som känns meningsfullt och roligt, snarare än vilka inkomster det ger. Bestämde denna veckan målet att vara hemma 200 dagar nästa år. Familjen är fortfarande lite skeptiska då det är en dramatisk förändring till exempelvis 2018 då jag var hemma cirka 60 dagar. Men som förutsättningarna ser ut nu kommer det att lyckas.

Målet med ”passiv inkomst” är inte att skapa ett passivt liv. Tvärt om.

Att hitta riktigt sköna känslor

Hösten är igång och med det också våra ledarskapsutbildningar som jag och Anette ’Svenssonprepper’ Staaf skall hålla under hösten. Vi höll en fortbildningskurs över två dagar i helgen och denna veckan blir det en grundkurs på tre dagar. Gemensamt för dessa kurser är att vi lyfter upp verktyg som fungerat bra i vårt eget ledarskap. Några teorier och verktyg har varit med under flera år nu och vissa är nya. När vi tog steget att bli instruktörer fick vi chansen att under två weekends få delar av NLP Business Practitioner. NLP är en ganska kontroversiell teknik och många av övningarna är under svenska förhållandena svåra att genomföra i grupper. Svenskar är generellt helt enkelt lite mer reserverade. Det var också min första upplevelse att det gav ett ganska stort motstånd i min egen inställning till hur utbildningar borde gå till.

När jag hunnit smälta känslorna efter denna utbildning började jag faktiskt att prova några av teknikerna. Lite motvilligt började jag inse att en del av dem i rätt förhållanden fungerade bra. Jag tog därför ett beslut att pröva att börja om med en lite mer välvillig inställning. Fick ett erbjudande att pröva Nextory och där hittade jag ’The Ultimate Introduction to NLP by Richard Bandler’. Där får man träda in i rollen som deltagaren Joe när han går på en dagskurs med NLP. Man får här återgivet sig en del av modellerna jag fick testa på min kurs. Jag fick genom detta på sätt och vis också en chans att pröva om inlärning på några av dem och vissa tycker jag nu är riktigt bra.

Ett exempel på detta är att medvetet leta upp 5 bra händelser i livet och försöka mentalt återskapa så många detaljer som möjligt i dem. Det skall vara ögonblick där du kände en oerhört stark positiv känsla som när du tänker på det så börjar du le för dig själv automatiskt. Du förankrar sedan dessa händelser och känslor i något som enkelt gör att du kan hitta ett leende även om du råkat hamna i en situation där livet känns för jävligt. Hur du (för)ankrar detta är olika för olika människor. På min kurs rekommenderas det att ankra minnena i olika kroppsdelar man kom åt med handen, exempelvis att lägga handen på knät och trycka lite lätt. Jag är mer visuell i mina kognitiva förmågor och fungerar bäst med en slags mental visuell mindmap/panorama. I denna bild har jag enstaka visuella minnen som sedan binder ihop en hel upplevelse med känslor, ljud och bildminnen. De är ganska personliga men jag gjorde några snabba google-sökningar och satte ihop en illustration över hur min minneskarta över 5 riktigt sköna känslor ser ut.

Jag har valt minnen som representerar olika känslor. Om jag sedan hamnar i olika situationer där jag känner mig frustrerad, överväldigad, otillräcklig eller bara trött och nedstämd kan jag leta upp en positiv känsla för att kontra detta. Det är effektivt. Men det kräver också att man prövar några gånger. Att hitta riktigt sköna känslor och ha dem lätt tillgängliga är ett bra verktyg. Som de flesta av NLP’s verktyg kräver det att man jobbar med dem i rätt sinnesstämning och att de inte känns påtvingade. Denna teknik kommer nog därför inte komma som ett stående innehåll i mina kurser men som en positiv extramodul när stämningen i gruppen känns rätt. Jag känner att det fungerar för mig, och när jag känner det så kommer det hos mig alltid en lust att dela med mig. Så leta upp ett positivt minne, tänk igenom så många detaljer som möjligt och pröva senare i veckan att komma tillbaka till det och se hur det känns. Chansen är att det funkar för dig också.

Passerade tomater som krisförråd

För några avsnitt sedan i podden Hemberedskap (www.hemberedskap.se) så fick jag och min co-host Anette Staaf (www.svenssonprepper.se) utmaningen att pröva att enbart leva på tomatkonserver. Bakgrunden är att jag ofta på mina föreläsningar om hemberedskap brukar förespråka detta. Tomatkonserver innehåller mestadels vatten. De utgör därför ett utmärkt förråd av extra vätska. Faktiskt 92-97% vatten beroende på märke. Och vatten är det grundbehov som vi många gånger har svårt att lösa i en kris. I ett längre strömavbrott så slutar vattnet att fungera för de flesta. Strömavbrott innebär också att affärerna måste hålla stängt.

Eftersom behovet av vatten blir akut och livsavgörande efter 3 dygn, tog vi beslutet att köra denna utmaning i 6 dygn. Under 6 dygn skulle vi bara leva på tomatkonserver, ingen annan dryck och ingen mat överhuvudtaget. Vi provade lite olika varianter och valde ut Freshona passerade tomater från Lidl. De kostar 5.40:- och är på 500 gram. Har en officiell hållbarhet på 2 år men går givetvis att dricka mycket längre än så. Men som med alla bra varor man har för kriser så skall de roteras. Det innebär att du använder dem i din vanliga matlagning och köper nya efter behov. I min familj gör vi ganska mycket köttfärssås och grytor där det används så rotationen för oss är inga som helst problem. Jag fyllde upp några petflaskor för att också kunna ta med mig och dricka på jobbet.

Ett paket Freshona passerade tomater innehåller 4.3 gram socker, 1.2 gram protein, 0.5 gram salt, 0.1 gram fett och utöver detta alltså ungefär 0,94 dl vatten per 100 gram. När jag gjorde utmaningen så drack jag 5 stycken 500 grams paket varje dag vilket gjorde att jag fick i mig 107 gram kolhydrater och 2,3 liter vätska. Grundbehovet för vatten är 30 ml per kroppskilo vilket gjorde att det var tillräckligt för mig. Mängden kolhydrater är på gränsen för att hålla igång normal fettförbränning i kroppen vilket man brukar anse ligga på 125 gram. Under hela utmaningen dokumenterade vi våra upplevelser med dagliga uppdateringar på YouTube. Sök efter Hemberedskap på YouTube och klicka på vår logotyp.

Vi pratar också om våra upplevelser och drar lite slutsatser i avsnitt 24 av podcasten Hemberedskap – ”Passerade tomater är det enklaste”. Så lyssna på det avsnittet och hör varför vi tycker att du skall köpa hem fler tomatkonserver.