Idag vid börsens stängning översteg för första gången min totala vinst de senaste 29 månaderna mina egna insättningar under samma tidsperiod. Jag räknar här enbart det egna kapitalet och inte belopp jag plockat in genom hävstångskrediter. Det är ett häftigt delmål att passera, känslan av att pengarna genom egen kraft fördubblats. Det är väl kanske en liten överdrift att de gjort det helt själva då jag nog fortfarande snittar 10 timmar i veckan på arbetet med och kring börsen. Målbilden är att få ner den tiden men man fastnar gärna i uträkningar och analyser.

Samtidigt är det en bra insikt i att det kräver en hel del tålamod med börsen. Även om det i efterhand kan kännas som jag precis började sätta in pengar på Avanza, är 29 månader en ganska lång tid. Jag har fortfarande inte tagit ut någon vinst utan prioriterat att bygga portfölj. Det gör också utvecklingen ganska abstrakt då än så länge portföljbyggandet snarare försämrat min livskvalité än förbättrat den.

Jag tänker då framför allt på att sparkvoten de senaste 28 månaderna snittat cirka 17 000 kronor i månaden. Börsen har varit främsta prioritet och övrig konsumtion har fått finna sig i att bli nedprioriterad eller helt struken. Helt asketiskt har det inte varit. Semester i Spanien, USA och Lettland. Ny speldator, telefon(er) och andra nödvändiga uppdateringar i familjen. Mina barn har nog billigare intressen än genomsnittet som tur är. Men alltid konsumtion med syfte och inte bara för att man har kunnat eller haft pengar över i slutet av månaden.

Motivationen är vad en större portfölj skulle ge för friheter. I grunden bygger jag portföljen på Avanza för att mer eller mindre på heltid, inkomstmässigt, kunna ha börsen som sysselsättning. Den mindre portföljen på Nordnet har som syfte att avkastningsmässigt betala vår hyra och familjebilen. Just nu går börsen mycket bra och motivationen att fortsätta bygga är hög. Tålamodet kämpar vidare. Prioriteringen kvarstår.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *